När det är 33 grader varmt på balkongen och 29 inomhus, så går fläkten varm vid matbordet.
Det blir nästan slagsmål mellan mig och mina numera rätt stora barn om i vilken specifik riktning det kyligare luftdraget ska riktas.
”Vi får väl turas om, eller ställa oss i kö. Vi kan bilda ett fläktled”, säger jag.
Barnen ler lite ansträngt. För de vet. Nu börjas det.
”Fläkten är värst!”
”Mm…
”Jag vet, vi kan ha ett fläktkalas! Och bjuda in någon fläktforskare som kan berätta lite om svensk fläkthistoria. Haha!”
Det himlas med ögonen runt bordet.
Men liiiite roligt tycker de nog att det är. Tänker jag. Och skam den som ger sig.
Jag dukar av, går ut i köket, fixar en kopp kaffe i lugn och ro och gör sedan en snygg comeback när jag återvänder till bordet.
”Jaja, det är nog jag som är mest fläktkär i den här familjen!”
Då kommer det ett litet fniss trots allt.
Jag tror det är från Movitz.
”Du borde ha en egen sida med mammaskämt”, säger han.
Och det var så det började…